Sanning(ar)

Har du någonsin misslyckats? Har du någonsin satt dig själv i en situation där du, såväl i som efter, kände att det var allt annat än bra? Har du någonsin trampat på en mina på grund av ditt eget tillkortakommande? GRATTIS! Ja, "grattis", för det visar att du är inget annat än mänsklig!

Tyvärr är sannolikheten stor att dessa tillfällen; minnen, har påverkat dig och din vilja tillika förmåga att ge dig an samma uppgifter igen. Även detta är mänskligt och de som ej är insatta i hur hjärnan fungerar då tankar och upplevelser får blandas till en erfarenhet och "sanning", har lättare att hamna i en fälla som gör dem oförmögna att bemöta tidigare nederlag. Detta leder till att de undviker samma situationer och med det möjligheten att bekämpa tillika besegra dem för att slutligen nå utveckling.

"[...]sätta sig i Ralphs självförtroende tillika självkänsla likt de tjugotre knivhugg som Caesar[...]"

Som ett exempel kan tas Ralph. Som tolvårig ungdom hade han verkligen sett fram emot skolans disco och med lite för mycket socker i blodet, efter all Pepsi samt godis, tog han mod till sig och gick fram till Evelina, den tjej som han var kär i. När han frågade ifall de skulle dansa fick han en något nedvärderande blick och ett litet skämmigt svar: "Öhh... nej", varefter Evelina gick till sina vännior, som ömsom pekade, ömsom skrattade.

Detta kom att sätta sig i Ralphs självförtroende tillika självkänsla likt de tjugotre knivhugg som Caesar fick mottaga Ides martiae och under resten av sin skolgång på mellanstadiet höll han sig för sig själv samt med grabbgänget, och det var först på högstadiet som han vågade att öppna sig för det andra könet. Med en stor nervositet och rädsla för att samma resultat likt senast skulle uppstå, var han så rädd att han under försöket att fråga en tjej om en "dejt" såväl sluddrade på orden som undvek kropps- och blickkontakt. Att det inte gick som han hade hoppats behövs knappast berättas.

Sedan den dagen har Ralphs självförtroende och självkänsla, när det kommer till kärlek, varit naggad i kanten och när han idag sitter och tittar på filmen "The 40 Year Old Virgin" kan han inte undvika och tänka ifall regissören har spionerat på honom, för manus tycks vara en kopia av hans liv...

Elin har läst, hört talas om samt sett på diverse medier att investera i aktier är ett bra förfarande för att bygga en ekonomisk trygghet. Hon är så ivrig att komma igång och gör således inte så mycket förarbete. Ett par frågor till X, ett par frågor till Y, lite snabbt googlande och sedan "köp". "Så lätt! Så tacksamt! Nu är det bara att vänta tills cashen trillar in likt vore mitt ISK en enarmad bandit", tänker Elin.

Emellertid drabbas hon av chocken när hon ser hur kurserna på hennes innehav redan dagen efter tappar med cirka -4 %, för att sedan återupprepa samma process dagarna efter. Elin förmår ej att stå emot ångesten, oroligheten, obehaget et cetera inom henne och trycker på "sälj" snabbare än datorn hinner att reagera. Känslan av välbehag rinner likt vattnet från ett vattenfall och trots den ekonomiska förlusten känner Elin mer glädje och lättnad än dess antonym. 

Det går ett par veckor och dessa övergår sedan till månader. Trots att röster inom henne säger att aktier ej var hennes "cup of tea" finns ännu lockelsen och hon "vet" att det är det absolut bästa sättet att skapa sig en förmögenhet. Hon bestämmer sig för att göra ett nytt försök och denna gång gör hon lite mer förarbete, men ej tillräckligt och innan hon vet ordet av har samma process likt tidigare replikerats. 

"[...]Emellertid är de inte mer värda än den tyska D-marken under mellankrigstiden[...]"

Elin kommer, likt Ralph, undvika att utsätta sig själv för situationer likt ovan igen. Således har en dörr till en potentiell bättre framtid stängts för dem båda. För alltid(?).

Det som har skapats inom Elin och Ralph är påhittade sanningar. Dessa har befäst sin position likt Meade vid slaget om Gettysburg och när motståndarna, dvs de "friska och utfrågande tankarna" försöker att avancera slaktas de likt Lee's manskap. 

Tankar är såväl vackra som otäcka delar av det mänskliga psyket. Ty de kan göra de mest fantastiska saker, men också de mest förskräckliga. Tankar besitter en enorm makt när de tillåts agera i våra huvuden; ty det är deras hemmaplan. Emellertid är de inte mer värda än den tyska D-marken under mellankrigstiden när de antingen uttalas, eller sätts på pränt. För när detta sker ser "ägaren", i detta fall Elin och Ralph, att de bara är... ja, tankar. Tankar är inte sanningar. De är bara... ja, tankar.

Oavsett vad det är har vi alla olika "sanningar" inom oss, som egentligen är allt annat än detta. Emellertid har vi aldrig vågat att syna och ifrågasätta dem. Är du dålig på fotboll? Kan du dra den slutsatsen efter att ha spelat en match, eller två? Skriv ned den tanken och läs sedan högt för dig själv. Du kommer se, höra och känna hur lurad du är av ditt eget psyke. 

Jag ämnar ej att förenkla eller bagatellisera ätstörningsproblematik (har f.ö. haft två mycket nära vänner som lidit av detta och en av dem har t.o.m. varit på ett behandlingshem), då jag vet att detta är en extremt komplex "sjukdom", men jag tycker att följande exempel är talande: Tanken säger hos den drabbade: "jag blir tjock om jag äter detta lilla äpple". Den drabbade får sedan i uppgift att skriva ned tanken och därefter studera den, uttala den med olika röster/övertygelser och så vidare. 

"[...]Idag är han en av golfvärldens absolut främsta.[...]"

Säg det högt även du: "Jag blir tjock om jag äter detta äpple", eller för den delen, "jag får ångest om jag inte avslutar varje trappa med höger fot", eller; "jag mår dåligt om jag går på brunnslock som har bostaven 'A'", eller; "jag kan inte investera. Jag förstår mig inte på investering", eller, för att avsluta; "jag kan inte få tjejer. Jag är ett misslyckande". 

När Elin och Ralph sätter ord på sina tankar - analyserar och kritiserar dem - ser de att de har låtit sig styras av falska och påstådda "sanningar". Dessa har gjort att tidigare dörrar har blivit till murar.

Ovan förfarande är något som alla, i olika grad, lider av, såväl omedvetet som medvetet. Vi har alla våra egna "sanningar" som vi drar oss från att syna, då det skapar ett obehag. Så hur att lösa detta? Ja, likt mycket i livet finns bara två förfaranden: skita, eller skitas. Antingen tar du tag i det, synar, ifrågasätter och utvärderar. Om "sanningen" sedan visar sig vara just en "sanning", så är det bara att acceptera, men om den inte visar sig vara det skall du inte låta den äga och styra dig! Riv muren, bygg en dörr och öppna den!

Bara för att du har gjort en, eller två, dåliga investeringar, betyder det inte att du är en dålig investerare. Tiger Woods vann inte varje tävling. Han föddes inte som proffs. Han förlorade, blev hånad, negligerad et cetera, men han lät aldrig detta bli "sanningar". Idag är han en av golfvärldens absolut främsta.

Har du tidigare kommit på att dina "sanningar" är allt annat än detta och hur har du gått tillväga? Har du varit rädd att konfrontera dina inre röster/tankar och varför? Vad är det värsta som kan hända? Att den sanna sanningen kommer fram?